Meny Kontakt, tyck till & öppettider
 

Kontakta Skellefteå kommun

Telefon:0910-73 50 00

Telefontider Vardagar 07.00-17.00.

Besöksadress Trädgårdsgatan 6, Stadshuset

Besökstid: Vardagar 07.00-17.30

Inflytande i Skellefteå kommun

Det finns en rad olika sätt att vara med och påverka Skellefteå kommun. Du vet väl om möjligheten att lämna in ett medborgarförslag? Här på webben kan du även lämna synpunkter direkt.

Läs mer om på vilka sätt du kan påverka din kommun här

Kolmilor och kolbottnar


Här och var i skogarna kan man se runda förhöjningar i marken som är rester efter kolmilor. Ju närmare en bruksort du kommer desto fler blir dessa kolbottnar. Kolningen i milor tog fart på 1700-talet, ett sista uppsving hade den under andra världskriget.

I långa tider hade skogen inget ekonomiskt värde. Bönderna fällde träd när hus skulle byggas och för att få ved till bränsle. Ibland gjorde de träkol i gropar så att de fick bränsle till sitt husbehovssmide. När järnbruken och sågverken började etableras i Västerbotten på 1700-talet ändrades bilden. Tillgången på skog var en av orsakerna till att de anlades. Skogen fick ett ekonomiskt värde.

Järnbruken krävde enorma mängder träkol – det var bränslet till masugnar och smedjor. Sakta men säkert fälldes skogarna runt bruksorterna för att kolas i milor. Kolningen utfördes oftast av torpare som bodde på bolagets mark, kolet  var en betalning till bolaget för torpet. Leveranserna gjordes på vinterföret i speciella slädar, som kallades kolryssar. Det sägs att ju närmare ett bruk man kom desto svartare blev vägarna. Vid sekelskiftet 1900 konkurrerades träkolet ut av koks, som gjordes av stenkol. Kolmilorna fick ett sista uppsving under andra världskriget, då bristen på kol var stor.

Kolmilorna som byggdes runt bruken var så kallade resmilor och som namnet avslöjar restes veden i dessa. Tidigare gjordes liggmilor, där veden kolades liggande. Tekniken med resmilor lär ha kommit till Sverige med valloner från Belgien. Resmilan byggdes på ett lager kolved, på så vis kunde det komma in luft underifrån. Sedan björkveden staplats från mitten, höggs milan jämn. Därefter täcktes veden med torv och jord. Täcket gjorde att det skapades ett underskott av syre och det var förutsättningen för kolningen – annars hade veden helt enkelt brunnit upp! Under kolningen bildades håligheter och gas; milan kunde ta eld och explodera om den inte slogs ihop regelbundet. Därför bevakades den dygnet runt av en kolare, som byggt en enkel koja intill. Efter knappt en vecka var kolningen klar.

Livet som kolare var slitsamt och dåligt betalt, men kolarlivet var också omhöljt med mystik och ett skimmer av äventyr. Många av våra arbetarförfattare har därför valt att skildra kolarens mödosamma vardag.


 

Ansvarig nämnd: Kommunstyrelsen

Informationen granskades: 2009-03-02