Meny Kontakt, tyck till & öppettider
 

Kontakta Skellefteå kommun

Telefon:0910-73 50 00

Telefontider Vardagar 07.00-17.00.

Besöksadress Trädgårdsgatan 6, Stadshuset

Besökstid: Vardagar 07.00-17.30

Inflytande i Skellefteå kommun

Det finns en rad olika sätt att vara med och påverka Skellefteå kommun. Du vet väl om möjligheten att lämna in ett medborgarförslag? Här på webben kan du även lämna synpunkter direkt.

Läs mer om på vilka sätt du kan påverka din kommun här

Bjuröklubb - sjöfart, jakt, fiske och natur

Bjuröklubb och GrundskatanGrundskatan FotoPeter Lilja.jpg

Angränsande mot hav i tre vädersträck erbjuder Västerbottens östligaste fastland såväl vackra vyer som speciell natur och intressant historia. Få platser längs Norrlandskusten har så många lämningar efter fiske och säljakt som Bjuröklubb. Dateringar visar att de är från omkring 500-talet fram till 1800-talet. De fiskestugor och kapell man passerar på väg ut till Bjuröklubbs spets, Klubben, är från senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. På 1800-talet blev också Bjuröklubb lots- och fyrplats. Lotsplatsen drevs 1821-1967, fyren byggdes 1859 med bostad för fyrmästaren. 1976 bildades Bjuröklubbs naturreservat.

Vägen ut till Klubben går genom ett område med välväxt 150-årig granskog. Närmare Klubben passerar man klapperstensfält och sandstränder prydda med strandråg. Vid de stenigare strandpartierna växer bl.a. havtorn. I området från parkeringen till fyren möts man av 170-åriga tallar bland de små stugorna. Området kring fyren utgörs huvudsakligen av kala klipphällor kantade av vindpinade knotiga tallar. I sprickor och hällkar kan man bland olika växter även hitta ripbär som normalt sett återfinns i fjälltrakterna. Förekomsten i Bjuröklubb utgör faktiskt landets enda kända kustlandsförekomst för ripbäret.

Att Bjuröklubb varit så välanvänt beror på läget – Klubben sticker långt ut i det öppna havet. På ingen annan plats längs Västerbottenskusten går landvredet så nära land som här. Landvredet är den öppna havsråk som bildas varje vårvinter då västvindarna blåser. Landvredet var förr i tiden säljägarnas E4 – den vattenväg de använde för att jaga säl. Gynnsamma år kan det stå öppet från Holmögadd i söder upp till Malören i Norrbotten. Till isarna kring råken sökte sig sälen för att föda sina ungar och det lockade jägare. Sälen gav både skinn, kött och tran. Tran var forntidens impregneringsmedel.

Landvredet användes långt fram i tiden av bönder från Västerbotten, Norrbotten och Österbotten. De gav sig ut på jaktexpeditioner i så kallade fälbåtar och kunde vara borta i veckor eller till och med månader. Bjuröklubb var ett nav för säljägarna. Här kunde de träffas, proviantera, beställa krut och kulor, posta brev och framför allt utbyta erfarenheter om var sälen fanns. Säkert är landvredet också orsaken till alla tomtningar som är från 500-talet till 1800-talet. Tomtningar är rester efter tillfälliga bostäder som framförallt användes i samband med säljakt. De ligger i klapperstensfälten på höjder vända ut mot havet och landvredet.

Klubbens läge gör den också till en av länets bästa platser att se sträckfågel. Från mitten av april till mitten av maj passerar här tiotusentals tättingar. Som mest cirka 45 000 fåglar på en morgon, med en majoritet av bo- och bergfinkar. Mängder av trastar, siskor, korsnäbbar, fältsparvar, ringduvor och lärkor syns också. Här har också i stort sett alla svenska arter av rovfåglar observerats.

Från parkeringen vid radiomasterna söder om Klubben finns en stig som passerar foten av Lappsandbergets gamla och lite vildvuxna barrblandskog och klapperstensfältens gamla tomtningar. Stigen går vidare mot den tidigare havsviken Jungfruhamn som bildades under 1200- och 1300-talen, men som på grund av landhöjningen blev oanvändbar vid mitten av 1600-talet. Längs den forna viken finns anläggningar av sten som förmodligen är rester efter ett fiskeläge. Mycket tyder på att fiskeläget flyttades när hamnen blev för grund. Det nya läget blev intill den plats där kapellet idag ligger. Kapellet är från 1864, men det hade en föregångare som byggdes 1658. Själva Klubben var då ännu en ö, fiskestugor och bodar låg vid det sund som skiljde ön från fastlandet. Fiskeläget blev med tiden ett av Västerbottens största. Vid mitten av 1800-talet fiskade här 50-60 båtlag.

Jungfruhamnsgraven

I anslutning till Jungfruhamn finns Jungfruhamnsgraven som är en spännande fornlämning. Jungfruhamnsgraven består av en stenvall. Kanske var den en gång i tiden en bogårdsmur, det vill säga en mur som kringgärdade ett kapell från katolsk tid – tiden före 1500-talet. Det kan också ha varit en tillfällig begravningsplats.

Sillhällorna

Från Jungfruhamnsgraven går stigen vidare mot den kilometerlånga kala klipphällen Sillhällorna som vätter direkt mot havet. Från hällorna ser man ut över Kapargrundet och Hällgrundsbrotten. Sommartid bjuder platsen på varma klipphällor och svalt havsvatten. Namnet på platsen härrör sannolikt från att man tidigare torkat strömming på platsen. Vintertid är detta en erkänt bra plats för pimpelfiske efter sik. Från Sillhällorna kan man enkelt promenera upp till parkeringen vid radiomasterna igen.

Västerbottens längsta havssandstrand, Storsanden

I naturreservatets södra del finns Västerbottens längsta havssandstrand, Storsanden, som givetvis lockar till bad. Norr om Storsanden finns ett stort sammanhängande område med lövskog längs stranden med granskog en bit upp från vattnet. Granskogen är rik på hänglavar och i ett parti av blöt kärrskog mitt mellan Storsanden och Grundskatan växer lavfloran särskilt ymnigt med 4 olika arter av brosklav och slånlav i en läcker skogsmiljö med stjärnmossor och ormbunkar.

Skåda sjöfågeln vid Grundskatan

Nämnda Grundskatan är en ca 700 meter lång stenrevel som löper rätt ut i havet. Hit åker man under maj månad för att se sjöfågel. Grundskatans läge och utformning gör att fågel som flyttar längs kustlinjen kommer närmare land här än vad som annars är vanligt. Platsen är mest känd för det stora antalet passerande lommar.

Från Grundskatan går en stig norrut längs strandlinjen uppemot Sillhällorna.
Stigen går längs naturreservatets mest opåverkade delar som präglas det vindexponerade läget. Närmast stranden växer en smal albård. Viker man av från stigen in mot land finner man en orörd kustgranskog. I de delar av skogen som är glesare finns ett stort inslag av sönderblåsta trädkronor, torrakor och avbrutna stammar. Här finns också ett stort öppet klapperstensfält med gamla tomtningar och ett område med hällmark och 200-årig tallskog.

Stigen passerar Svarthällsvikens hällar där man finner inskriptioner som gjorts av österbottniska säljägare. Ända fram till slutet av 1960-talet hände det att båtlag från Österbotten kom dit på besök.

Lövskogar och vildvuxna barrskogar

Bjuröklubbs orörda lövskogar och vildvuxna barrskogar är av speciell betydelse för många växt- och djurarter. Området utgör en av de bästa lokalerna för grenlav i norra Sveriges kustland. Här har man också sett den ytterst sällsynta vitryggiga hackspetten vid olika tillfällen. 

Fornlämningar

Många av fornlämningarna i Bjuröklubbsområdet är från medeltiden (1050-1525), fisket hade då en stor betydelse. Sverige och andra länder var katolska och under fastan var fisk den enda mat man tilläts äta. Fisk av olika sorter var därför en stor handelsvara och till fisk räknades också säl. När Sveriges siste katolske biskop, Olaus Magnus, 1519 besökte Bjuröklubb beskrev han bland annat lukten av fisk som spreds från klippan. Lukten var så stark att den kunde vägleda sjöfarande i mörker! Vid den här tiden konserverades strömming genom att saltas eller torkas till så kallad krampsill. Olaus Magnus beskrivning visar att det fanns ett stort fiskeläge på Klubben och på västsidan av den branta klapperstensåsen finns lämningar som mycket väl kan vara från den tiden.
Västra sidan av Bjuröklubb har varit en skyddad naturhamn, men vattnen runt Klubben har inte varit så lättnavigerade. Samtidigt som Bjuröklubb lockat människor till sig, har den varit ett hot för sjöfarande. Många fartyg har förlist på reven och mot udden. Det var först på 1800-talet som åtgärder sattes in för att hjälpa sjöfarten. I början av 1800-talet uppfördes en båk på toppen av Klubben och 1859 ersattes den med en fyr. En fyrmästarbostad byggdes för personalen.

För att assistera fartygen in i Skellefteåbukten inrättades 1821 en lotsplats. Från början stod lotsuppassningstugan och -utkiken vid kapellet, och i anslutning växte ett litet lotssamhälle upp. De flesta av byggnaderna finns kvar idag. Lotsutkiken flyttades senare ut till fyren. Efter nästan 150 års verksamhet lades lotsstationen ner 1967 och 1970 automatiserades fyren. Trots neddragningar är Bjuröklubb dagligen aktuell. Redan 1879 började man göra väderobservationer och från 1924 har dessa dagligen sänts ut över landet via radion: ”…Bjuröklubb sydost, 5-8 sekundmeter, mot kvällen avtagande…”


Vägbeskrivning

Kommande norrifrån på väg E4: Följ skyltning till Bjuröklubb från Önnesmark, just innan uppförsbacken på Hökmarksberget.
Kommande söderifrån på väg E4: Följ skyltning till Bjuröklubb från cirka 1 km norr om infarten till Lövånger.

Bjuröklubb

Följ skyltade vägen och parkera på parkeringsplatsen nära vägens slut (undvik att parkera längre fram vid fyrvaktarbostaden). Fortsätt till fots några hundra meter längs grusvägen och följs slutligen stigen fram till fyren.

Grundskatan

Sväng höger mot Grundskatan (skyltat) ett par kilometer innan Bjuröklubb. Håll vänster vid korsningen efter ca 1,5 km och fortsätt ytterligare drygt 1 km. Skyltad parkering. Fortsätt ett par hundra meter ut på udden till fots. Vägen till Grundskatan är inte alltid körbar före 10 maj p.g.a. snö.

Ansvarig nämnd: Kommunstyrelsen

Informationen granskades: 2014-04-16