Meny Kontakt, tyck till & öppettider
 

Kontakta Skellefteå kommun

Telefon:0910-73 50 00

Telefontider Vardagar 07.00-17.00.

Besöksadress Trädgårdsgatan 6, Stadshuset

Besökstid: Vardagar 07.00-17.30

Inflytande i Skellefteå kommun

Det finns en rad olika sätt att vara med och påverka Skellefteå kommun. Du vet väl om möjligheten att lämna in ett medborgarförslag? Här på webben kan du även lämna synpunkter direkt.

Läs mer om på vilka sätt du kan påverka din kommun här

Istidslämningar

Berg o geo Vid Kamsåfallet bildar Byskeälven gamla fåra en dramatisk kanjon. FotoAnna Lindfors.jpg
Kamsåfallet

Människan och de växt- och djurarter vi har idag vandrade in till Norrland och Skellefteå kommun allteftersom isen smälte bort. Den senaste istiden och inte minst dess avsmältning satte enorma krafter i rörelse som till stor del format det landskap vi har idag.

Den senaste nedisningen av Skandinavien påbörjades för ca 115 000 år sedan. Den upp till 3 000 meter tjocka isen började smälta 90 000 år senare och var bortsmält i Skellefteå för ca 8 000 år sedan.

Isen som var i ständig rörelse tog med sig delar av jordtäcket och bröt loss block och stenar ur berggrunden. Alltsamman frös in i isen och krossades till partiklar av alla storlekar: alltifrån block ned till lerpartiklar i en blandning som kallas morän. Den infrusna moränen bildade tillsammans med isens tyngd ett enormt ”sandpapper” med stor slipverkan på marken. Man kan än idag se isräfflor från isen på många kala berghällar.

Allteftersom isen förflyttade sig lämnades morän kvar. På vissa ställen samlades den avlämnade moränen i speciella långsmala former, s.k. drumliner, i isens rörelseriktning. På många av de större våtmarksområdena, t.ex. Jättungsmyran, kan man se dessa som långsmala myrholmar i riktning från nordväst till sydöst.

Stora stenblock som bröts loss av isen kunde infrusna transporteras till kustlinjen och driva till havs i stora isberg när isen mot havet kalvade. När isberget smälte dumpades blocket på havets botten. Landhöjningen har med tiden blottlagt dessa s.k. flyttblock. Mjölkstenen i Önnesmark är ett flyttblock som är lätt att besöka. Förr ansåg man att uppretade jättar kastat flyttblocken på plats när de stördes av människors oljud som kyrkklockor och annat. Andra flyttblock s.k. liggande hönor finns att beskåda norr om Ersmark.

Smältvatten från Inlandsisen bildade stora isälvar som förde med sig mängder av morän som slutligen sedimenterade vid älvens mynning i havet. Det grövre materialet samlades närmast iskanten och det finare materialet längre ut. Allt eftersom isen försvann mot nordväst bildade den avlagda moränen rullstensåsar, gruskullar, deltan och andra former. Ett sådant område finns att beskåda väster om Lillkågeträsket. I Ersmark kan man se äldre hus som är byggda på de små kullar av DeGeermorän som bildades tidigt under isens avsmältning. Allteftersom isen smälte och havsytan steg fylldes ändmoränen ut med finare material från isälven. Detta finare material utgör idag nedre Kågedalens fina jordbruksmarker. Rullstensåsar nyttjades också som färdvägar mellan inlandet och kusten och förklarar sannolikt lokaliseringen av många handelsplatser och samhällen under tiden från 1500-talet och framåt.

När vikten av den smältande inlandsisen minskade började landskapet sakta att höja sig. Höjningen orsakade spänningar i marken som bl.a. resulterade i en jordbävning i efterhand beräknad till 7,3 på Richterskalan. Skalvet orsakade en 3 mil lång spricka i marken. Höjdskillnaden mellan markskikten i sprickan syns än i en linje mellan Röjnoret och Kankberg och utgör den östra gränsen för torvtäkten i Röjnoret. Jordbävningarna tros även ha bidragit till bildandet av grottor som t.ex. Lobergsgrottan i Bygdsiljum.

Landhöjningen eller ”Wattuminskningens” orsak var tydligen föremål för livlig debatt bland 1700-talets lärde. Först i början av 1800-talet insåg man att det var marken som höjde sig och inte vattnet som minskade. År 1882 beskrevs för första gången landhöjningen som en orsak av Inlandsisens avsmältning. Landhöjningen pågår än idag och är i Furuögrund uppmätt till 0,91 cm/år vilket är störst i världen. Landhöjningen har gjort att man under århundraden successivt flyttat eller lämnat fiskelägen, hamnar och boplatser när tillgängligheten till vattnet förändrats. Dateringen av dessa gamla platser har förenklats eftersom man enkelt kan räkna ut vid vilka år havsytan nått till en viss nivå.

När isen smälte bort låg som mest ca 60% av dagens Skellefteå kommun under vatten. De områden som tidigare låg under havsytan bär mer eller mindre tydliga spår av vågornas arbete mot stränderna. Stora klapperstensfält som spolats rena från finare material kan man bl.a. se på Bjuröklubb och på Nöppelberget i Vitbergsområdet. De högst belägna strandmärkena på t.ex. kalottberg som Stor-Tällberget väster om Norrlångträsk visar nivån för den så kallade högsta kustlinjen. I Skellefteå nådde havet som högst ca 240 meter över dagens havsnivå.

Vattnets rörelser formar ständigt landskapet. Tidigare avlagrade finmaterial från isälvar och havet flyttas av vattnets rörelser. I Fällfors kan man se älvens meanderbågar som ständigt flyttar fint material från yttersvängens strand. Till slut har dock vattnet brutit igenom stranden innanför innerkurvan och sedan ”snört av” meanderbågen som blivit en s.k. korvsjö. I Fällfors finns också Marranäsvältan som är en grundvattenerosion. Vattnet rinner fram i botten på en ravin och för ständigt med sig sand som gör att ravinen blir större och större.

Längs Byskeälven och Skellefteälven sydväst om Boliden finns flera exempel på öppna branta sandsluttningar mot älven, s.k. nipor, som ständigt förändras av vattnets lopp.

Landhöjningen gör att Skellefteå kommuns landyta årligen växer med flera tusen kvadratmeter och de kustmynnande vattendragen blir längre i samma takt som Bottenviken blir mindre. Vattnets- och vindens påverkan på landskapet går hand i hand med tiden och garanterar att Skellefteå kommun inte ser likadan ut om 1 000 år. Slutligen så har vi ju också frågan: Kommer vi att gå mot ny istid eller blir det växthuseffekten som styr framtidens klimat?   

Vägbeskrivning

Mjölkstenen i Önnesmark
Följ E4an norrut från Lövånger ca en mil. Sväng av mot Önnesmark. Strax efter avtaget ligger mjölkstenen på höger sida om vägen och hembygdsområdet på vänster.

Fällfors
Åk ca 30 km västerut från E4 i Byske. Sväng vänster i Fällfors mitt i samhället och åk ytterligare 300 m ned till älven. Korvsjöarna ligger strax väst om vägbron.

Marranäsvältan
Åk ca 30 km västerut från E4 i Byske. Sväng vänster i Fällfors mitt i samhället och åk ytterligare över älven och ytterligare ca 1,5 km. Ravinen ligger alldeles intill vägens östra sida.

Bjuröklubb
Följ E4:an ca 45 km söderut från Skellefteå. Sväng österut strax efter Hökmarksberget mot Uttersjöbäcken och sväng där höger mot Bjuröklubb. (Skyltat.)

Koordinater:

Mjölkstenen i Önnesmark 7162460 1764014
Fällfors   7233895, 1733853 (vägbron)
Marranäsvältan  7232275, 1733393
Bjuröklubb (parkering)  7164864, 1777281

Ansvarig nämnd: Kommunstyrelsen

Informationen granskades: 2014-04-16