Meny Kontakt, tyck till & öppettider
 

Kontakta Skellefteå kommun

Telefon:0910-73 50 00

Telefontider Vardagar 07.00-17.00.

Besöksadress Trädgårdsgatan 6, Stadshuset

Besökstid: Vardagar 07.00-17.30

Inflytande i Skellefteå kommun

Det finns en rad olika sätt att vara med och påverka Skellefteå kommun. Du vet väl om möjligheten att lämna in ett medborgarförslag? Här på webben kan du även lämna synpunkter direkt.

Läs mer om på vilka sätt du kan påverka din kommun här

Odlingslandskapets bebyggelse

Före 1800-talet dominerades byarna vid kusten av gårdar som bestod av tre eller fyra längor. Byggnaderna stod i en öppen fyrkant kring ett gräsbevuxet gårdstun. I regel hade man två bostadshus, ett större och ett mindre, det senare ofta i kombination med bagarstuga. Det mindre huset var sommarstugan dit man flyttade på sommaren för att bo där en bit in på hösten.

Mangårdsbyggnaden var timrad med sex knutar och innehöll farstu, kammare och kök. Under 1800-talet byggdes den ofta ut med en sal – byggnaden fick då åtta knutar. I slutet av 1800-talet blev det vanligt att man byggde på en halv våning och ett trapphus. Rödmålade, med vitt kring fönster och knutar, blev husen först under senare delen av 1800-talet. Resultatet blev, det vi dag brukar kalla, en Västerbottensgård.

På en gård fanns flera byggnader med olika funktioner. Det krävdes i självhushållningens tid. Mitt emot bostadshuset fanns ett portlider – en förrådsbyggnad med stängbar port. Vid gårdstunet stod en ladugård med fähus, stall, vagnslider, vedbod och hölada. Till ladugården hörde också ett dass.

I anslutning till gården låg en tröskloge. Den äldsta logen var en fyrkantig byggnad där man tröskade för hand med slaga. I slutet av 1700-talet introducerades långlogen. Det var en lång byggnad med öppningar i båda ändarna där hästen drog en tröskbult fram och tillbaka genom huset. Under 1800-talets första del uppfanns den koniska tröskbulten som gjorde att hästarna kunde gå runt – därmed skapades rundlogen. I kustbyarna är de oftast åttkantiga, i inlandet sexkantiga.

Gårdens bodar, eller härbren, var ofta uppförda på stolpar – detta för att undvika fukt och råttor. Arrangemanget har medfört att förhållandevis många bodar har bevarats till våra dagar. I en traditionell tvåvåningsbod
förvarades säden i bingar på övre botten, medan tinor med fläsk, kött, hårdbröd, torkad fisk med mera fanns i nedre botten. Potatis och rotfrukter förvarades i den delvis nedgrävda matkällaren. Nyckeln till den viktiga matboden bars av husmor, fäst vid hennes midja.

På gården fanns även en torkbastu och en smedja som på grund av brandrisken var byggda lite avsides. Till gården hörde också ett stort antal lador, en sommarladugård och i närmaste vattendrag stod en kvarn. Många gårdar hade del i en fäbod som nyttjades gemensamt av byn. Till kustbyarna hörde i regel även gemensamma fiskelägen med sjöbodar och fiskestugor.

Ansvarig nämnd: Kommunstyrelsen

Informationen granskades: 2014-04-16