Upplev konst och arkitektur i Boliden

Från och med maj 2024 lyfter Skellefteå Konsthall konsten och arkitekturen i Boliden som firar 100 år. På Folket Hus och i Bolidens kyrka under perioden 1 maj till 11 augusti, kan man ta del av utställningar och lära sig mer om den offentliga konsten och konstnärerna Pär Andersson, Sture Meijer, Jesper Waldersten och Knutte Wester som gjort enprocentsgestaltningar i Boliden. Ett urval från vår konstsamling av dessa fyra konstnärer kommer också att adderas i utställningarna. Förutom den offentliga konsten presenteras en utställning om arkitekturen i Boliden och arkitekterna Peter Celsing, Gunnar Gräslund, Tage William Olsson och John Åkerlund som är tongivande för Boliden.

Tätortsatsningen i Boliden är ett samarbete mellan Skellefteå Konsthall, Folkets Hus i Boliden och Boliden kyrkan.

Pär Andersson har som underlag till altarmålningen hämtat sitt stoff samt inspiration från Psaltarens 148:e psalm. Pär Andersson såg i samband med sitt uppdrag i Boliden kyrka att det var viktigt att förhålla sig till det rumsliga. I stället för att göra en storskalig muralmålning gav han volymen begränsning genom att lägga en blå färg i taket. På så sätt gav han det stora fönstret en varmare ljuseffekt åt hela rummet. Koret fick liv. En bit över altarets skiva målade han en bild fris som löper över hela öst väggen och sen ut längs korets djupa nord- och syd väggar. På så sätt förband han också den stora korvolymen med själva skeppet. Frisen fördelar de höga väggytorna i ett balanserat förhållande till volymen som helhet. Pär Andersson hade en säker känsla för relationen rum och måleri. Hans motiv speglade ofta i en lugn tydlighet livsåskådningskontraster och maktförhållanden mellan ont och gott, destruktivt och skapande och himmelskt och jordiskt.

Pär Andersson, född i Skellefteå 1926 och död 2015, anses av många ha revolutionerat kyrkomåleriet – exemplen är många och finns i över fyrtio kyrkorum runt om i Sverige. De kyrkliga gestaltningarna är utförda i en rad olika tekniker allt från mosaik och intarsia, kalkmålning och emalj, akryl och tempera till glasmålning, gobeläng, textiltryck och lackmålning. I Skellefteå har han skapat offentlig konst för Alhems kyrka och S:t Örjans gården. I Pär Anderssons kyrkokonst fortsätts traditionen från Albertus Pictor. Levande för Andersson är både Giotto och Dürer och det ryska ikonmåleriet. Han har även haft en del gestaltningsuppdrag i profana miljöer där landskapet fylls av andlighet. Han gör ingen större skillnad mellan den miljön och den religiösa som har en vardaglig närhet.

Sture Meijers gestaltning Spelrum för fantasin placerades från början i Bolidenskolans aula. I samband med att skolan byggdes om 2015 och aulan blev bibliotek flyttades verket i samarbete med konstnären till en ny plats i skolan. Med hjälp av vertikala och horisontella linjer, abstrakta former och färger blir uttrycket lekfullt och spontant. Konsten fokuserar ytterst lite på verkligheten och lämnar öppet för betraktaren att tolka. Gestaltningen som lämnar spår av abstrakt expressionism är ovanligt för att vara Sture Meijer som är mer känd för sitt avbildande måleri i komposition, ljus och skuggspel.

I Sture Meijers (1931-2024) bildvärld förekommer ofta människan och landskapet som motiv. Människan gestaltas många gånger ensam eller i grupp, ansiktslös och anonym utan attribut. Ibland framställs hon ihopkrupen och frånvänd betraktaren, ibland stående i olika positioner, mot eller ifrån varandra. Som så många andra konstnärer genom historien har han använt sig av människokroppen som motiv med åtskilliga modellstudier. Det centrala i hans figurativa måleri är kompositionen mellan hans torsoliknande figurer och hans expressiva, koloristiska måleri. I Sture Meijers målningar av badande människor i stilla vatten eller ensamma och flytande på ytan av mörkt vågspel, skapas egensinniga världar. Meijer har återkommande utformat sina stumma gestalter på land eller i vatten, i par eller som solitärer där han kan vända och vrida på färgens möjligheter och kompositionens rytm. Tyngdpunkten ligger på ljusets måleriska verkan där människokroppen har en mindre roll men fungerar som en del av helhetens komposition, ljus och skuggspel.

Konstnärens landskapsmålningar av suggestiv natur är intensiva och sinnliga. Meijer har genom åren intresserat sig för naturens kretslopp och hur den närliggande vardagen är kopplad till olika skeenden i naturen – livets kretslopp. Han har ofta arbetat med material som inbegriper naturen själv och dess årstidsväxlingar. Växthus och stilleben av till exempel äpplen, fågelkranier och fjädrar visar på livets kretslopp och omvandling, hur allt dör och förnyas. I samlingen finns åtskilliga studier av landskapet i olika tekniker, exempelvis trädgården och dess förgänglighet realistiskt avbildad eller expressionistisk i sitt uttryck.

Text av Jesper Waldersten:

”144 unika bilder tagna på lika många unika nyskrivna och maskinskrivna texter. Uppmaningarna är en aning abstrakta, fantasieggande, omöjliga och möjliga möten i en framtid. I ett ständigt nu. Meningarna ska fungera som proviant för det framtida barnet som kanske upplever oro inför att bli stor. Jag vill kittla deras smaklökar, fylla deras huvuden med meningar att grunna på kanske finns det en strof som kan förändra, påverka ett barns framtida riktning. Texterna, den korta poesin, ska utstråla hopp, lust, galenskap, nyfikenhet, fantasi, humor, värme, tyngd och mystik. Livet är så mycket mer, och det är mycket lätt att missa. I alla fall som vuxen.

Jag minns biljardbordet i skolan. Det fanns tid att vänta på sin tur, att stöta eller ens spela. Det tog ibland veckor innan man vågade sig fram. Tänkte att en elev kan lära sig något under den tiden. ”

Jesper Waldersten (f. 1969 i Stockholm) är en av vår tids vassa satiriker och illustratörer som obehindrat blandar ordlekar, foto, collage och teckning där inget är linjärt eller självklart. Förutom utställningar på Fotografiska, Färgfabriken, Kulturhuset och Grafikens Hus har han utgivit en rad böcker bland annat ”Här kommer jag”, ”Tack för senast din djävel” och ” Ett svart streck”. Han medverkar ständigt i många av Sveriges största tidningar och trots att uppdragen varierar känns hans stil dock alltid igen med sina säkert slarviga linjer som precist fångar karaktärer och nutida kontexter. Bandet Kent, sångerskan Madonna, författaren Lennart Hellsing, koreografen Kenneth Kvarnström och regissören Tomas Alfredson är bara några kulturarbetare han samarbetet med genom åren. Nu senast har han gjort ett större samarbete med Gustafsbergs porslinsfabrik där han fick fria händer att skapa två serier som består av fyra tallrikar vardera i upplaga.

Platsen för Knutte Westers gestaltning är grundskolans trapphus, dess norra gavel, luftrum/interiör. Tillblivelsen av verket byggde på att han ville involvera barnen på skolan och låta dem få gjuta av sina kroppsdelar som händer, fötter och ben som sedan fick bli underlag till den skulptur han skapade föreställande en pojke. Knutte Westers konstnärliga arbete handlar ofta om ett deltagande och hans konst blir ofta till genom samarbeten av olika slag.

Knutte Westers (f. 1977 i Eskilstuna) konstnärliga arbete vittnar om ett djupt deltagande både på ett teoretiskt och fysiskt plan. Han utgår ofta från missförhållanden i samhället och visar hur makt brukas och missbrukas. Med ett ödmjukt förhållningssätt lyfter han fram de utsattas berättelser och gör de olika personerna, ofta barn och kvinnor, delaktiga i tillblivelsen av det färdiga konstverket. Han flyttar sin ateljé till dem han vill skildra och det är genom öppna processer, där skapandet sker i samarbeten av olika slag, som hans konst blir till. Knutte Wester har sedan han gick ut Konsthögskolan i Umeå 2003 arbetat konceptuellt och oavsett teknik som video, skulptur, fotografi och installation genomsyras hans arbeten alltid av ett dokumentärt inslag.

Hans skulpturer av barn i nöd, realistiska avgjutningar som vittnar om deras existens, blir till intrycket tydligt och starkt. I skildringar av barnhemsbarn i Lettland eller av Kosovopojken Gzims egenupplevda historia, hans väntan på uppehållstillstånd på en flyktingförläggning i Boliden, utmanas vi att se, minnas och beröras. Knutte Westers konstnärskap engagerar och gör oss delaktiga. Hans utställningar har patos och tydliga budskap: vi måste se vad som sker i vår närhet, här och nu, viktigare än någonsin i en tid av ökad rädsla för det främmande.

Peter Celsings kyrka från 1960 är både den modernaste och den uråldrigaste av byggnaderna i Boliden. Med ett formspråk som förenar medeltidens enkelhet med 60-talets rena modernism kan den först vara lite svår att ta till i sin strama renhet. Men stramheten kombineras också med mycket asymmetriska drag, som sidoplacerat kyrkfönster eller dopfunten i mitten av kyrkan. Här möter det lättlästa i en tidig gotisk kyrka asymmetrin från Celsings senare kyrkor, bland annat genom ett sidoställt, integrerat vapenhus och med dopfunten mitt bland kyrkbänkarna, i församlingen.

Peter Celsing (1920-1974) studerade vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, och vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm.

Han verkade i en tid då välfärdssamhället växte fram, industrin och affärslivet expanderade och en befolkning som ökade. Med expansion och befolkningsökning följde behov av fler sjukhus, utbildningsinstitutioner, centraler för resande och kyrkor.

Peter Celsing var först anställd hos Ivar Tengbom och Paul Hedqvist och från slutet av 1940-talet till början av 1950-talet var han chef vid Stockholms spårvägars arkitektkontor och ritade då flera av förortsstationerna i Stockholms tunnelbana, till exempelvis Blackeberg, Åkeshov, Hökarängen och Gubbängen.

Med sitt arkitektkontor ritade han flera kyrkobyggnader. Generellt under denna tid gav kyrkoarkitekturen arkitekter fria händer. De koncentrerade sig på interiören, ljuset, och behandlingen av materialet vilket också syns i Bolidens kyrka.

Förutom kyrkobyggnader gjorde han även om- och tillbyggnader i Stockholms innerstad, som till exempel Kungliga teatern och Operakällaren. Kulturhuset och teatern vid Sergels torg och Riksbankshuset vid Brunkebergstorg är båda resultat av Stockholms stads och Riksbankens stora arkitekttävling som Peter Celsing vann 1966.

Peter Celsing var även professor i arkitektur och undervisade vid KTH. Han var en radikal modernist och var viktig för 50-talets kyrkobyggande och 60-talets slutförande av Stockholm nya city.

Färglådan ritades av John Åkerlund 1930 som ett flerfamiljshus för tjänstemän med familjer och var då kanske det första radhuset i Västerbotten. Huset har varit utslitet och riskerade att tvångsförvaltas, men har nu rustats upp och återfått sin originalfärgsättning.

Stora radhuset var det första bostadshuset i den nya stadsplanen för Boliden. En riktig hyreskasern, sjuttio meter lång med 20 arbetarbostäder. Ritades 1926 av John Åkerlund och har på senare tid återfått en passande färgsättning.

Det är enkelt att stadsvandra i Boliden. Allt byggdes i stort sett inom fem år, 1926-31 och nästan alla hus ritades av samma arkitekt. John Åkerlund född 1884 i Borås och död 1961 var en svensk arkitekt och ingenjör som tillsammans med Tage William-Olsson anlitades för att skapa Boliden. John Åkerlund planerade och ritade senare samhällen och byggnader vid bolagets anläggningar i bl a Boliden, Laver och Skelleftehamn. I Skellefteå har han ritat Kanalskolan.

I John Åkerlunds arkitektur hittas spår av nationalromantik, nyklassicism och funktionalism. Utan formell arkitektexamen invaldes han i SAR och innan han inrättade eget kontor arbetade han som anställd hos arkitekten Torben Grut som bland annat ritat Solliden slott på Öland och Stockholms stadion. John Åkerlund har under sin tid Svenska Turistföreningens ledande arkitekt, och ritade exempelvis stationerna i Abisko, Kvikkjokk och Saltoloukta. Han ritade villor, skolor och förskolor, kontorslokaler, kyrkor anläggningar som Sigtuna stiftelsen och Humanistiska läroverket i Sigtuna. Dessutom utförde han en rad restaureringar och ritade ibland möbler till sina egna anläggningar.

I avhandlingen ”Resande i arkitektur – John Åkerlunds liv och verk” från 2004 av konstvetaren och arkitekten Karin Eriksson Hultén speglas John Åkerlunds gärning under 1900-talets första del.

Bolidens dubbelkrökta stadsplan

Den strikta hierarkin som präglade arbetet i gruvan syntes också på den yttre miljön, och stadsplanen fick ett ovanligt utseende i form av en solfjäder som visade upp ett tydligt klassamhälle: Disponentbyggnaden byggdes med pelare på byns högsta kulle med uppsikt över insjön, samhället och gruvområdet. Strax nedanför placerades de stora överingenjörsvillorna. Mitt i samhället lades kyrkan, skolan, affärerna och korvkiosken. Längst ned byggdes enklare radhus med ordnade trädgårdar och sedan flerfamiljshus för gruvarbetarna. Utanför Storgatan lades egnahem i en våning. Dock var det viktigt att alla i samhället skulle ha en bra boendestandard, och Boliden blev omtalat som ett mönstersamhälle. Journalisten Lubbe Nordström, som gjorde reportage om Lort-Sverige kallade Boliden ”det nyaste Sverige”.

Uppfyllda av tidens ideal ville Tage William-Olsson förena klassicismens storslagna linjer med trädgårdsstadens intimitet genom att skapa små gaturum som var hanterbara för de enkla arbetarna. Eftersom de solfjädersvängda gatorna går tvärs över åsen Boliden ligger på, skapas en dubbelkrökt stadsplan med den eftersträvade slutenhet i gaturummet, som i kombination med de så kallade turbinkorsningarna (förskjutna korsningar) ledde till varsam biltrafik (bilgaragen stod dessutom ute på Tippen). Även idag kan det att som okänd komma till Boliden innebära vissa orienteringsproblem.

Tage William-Olsson (f. 1888 i London) var en av sin tids mest erkända arkitekter och stadsplanerare. Han anlitades 1926 för att göra stadsplanen för Boliden. För att förhindra kåkstadsbebyggelse som uppe i Malmfälten, lät man upprätta en ordentlig stadsplan för området, Boliden skulle bli en ”industrialismens ö i ett hav av bönder, där bolaget fanns med som en sträng men rättvis fader”. William-Olsson ritade stadsplanen och John Åkerlund byggnaderna (William-Olsson ritade endast två hus, kapellet och första Folkets Hus). Kapellet på Kapellgatan var Bolidens första kyrka och invigdes 1930. Denna byggnad ägdes av EFS fram till 1952, då den inköptes av församlingen. Den revs redan 1960, då den nuvarande kyrkan stod färdig. Det första, tempelliknande, Folkets hus brann ner 1953 och är idag ersatt av en byggnad mer typisk för sin tid, men inte utan kvaliteter.

Boliden AB stöttade medvetet föreningslivet och gav tomtmark till både Folkets Hus och flera frikyrkor. Föreningslivet var enormt blomstrande i Boliden – minst ett 50-tal föreningar fanns. Bolaget byggde också upp en handelsträdgård för att kunna förse de nya egnahemsträdgårdarna med lämpliga växter. Bland idrottsföreningarna kan nämnas BFFI, och Bolidens skidklubb (tidigare SK Kometen).

Tage William-Olsson skulle senare bli mest känd för sitt kända och idag omstridda arbete med Slussen i Stockholm.

Folkets Hus

Gunnar Gräslund, (f 1912 i Sandviken, d 1978 i Gränna) var en svensk arkitekt aktiv inom rörelsen. Han var anställd på Kooperativa förbundets arkitektkontor och HSB 1938–1941 och bedrev egen arkitektverksamhet från 1942. Han var stadsarkitekt i Valdemarsviks köping och Gryts landskommun. Bland Gräslunds arbeten märks Folkets hus med samlingslokaler, hotell, teatrar och stadsbibliotek i bland annat Jönköping, Landskrona, Västervik, Visby och Vännäs.
Han ritade nya Folkets hus i Boliden 1953.