Krångfors vattensågVattensågen är unik i sitt slag. Foto Skellefteå museum.jpg

Krångfors vattensåg

Den finbladiga vattensågen i Krångfors byggdes av byamännen 1867–68. Sågen var mycket modern. Vattenkraften utnyttjades även till att dra upp stockarna ur dammen och att mata fram dem för sågning på sågbordet. Med moderna mått mätt gick sågningen sakta – sågbladet åt sig långsamt in i stocken. En normal dag kunde man såga cirka 50 stockar.

Vattensågarna drevs av ett vattenhjul som satte fart på en eller flera ramar med sågblad. För att bättre kunna hushålla med vattnet byggdes dammar i anslutning till sågen och vattentillförseln reglerades med dammluckor. Sågning skedde när vattentillgången var som bäst, framförallt under vår och höst.

Förr fanns det sågverk i stort sett i varje by som hade ett lämpligt vattendrag. I Västerbotten finns vattensågar omnämnda från 1570-talet. De första var grovbladiga – sågbladet kunde vara upp till en cm tjockt – och virket blev därefter. Det sades att plankorna från en grovbladig såg ”var ludna som björnramar”. Under 1700-talets senare del började en ny typ av såg användas. Den var finbladig vilket innebar att sågbladen var tunna och satt i ställbara sågramar. Därmed kunde man få ut både finare och mer virke ur varje stock.

Med tiden började motordrivna, mobila sågar användas och vattensågarna övergavs. I Krångfors togs den förfallna sågen tillvara i sista stund och renoverades med finansiering från Skellefteå Kraft. Återinvigningen skedde med pompa och ståt 1956 av prinsessan Sibylla. Krångforssågen står på samma plats den en gång byggdes på och är därför unik i landet. De flesta bevarade vattensågar återfinns vanligtvis på något hembygdsområde, långt från sin ursprungliga miljö.

Vägbeskrivning

Ta vägen västerut från Skellefteå mot Myckle/Medle, fortsätt efter älven uppströms till Forsbacka, sväng där mot Krångfors

Kontakt

Ansvarig nämnd: Kommunstyrelsen
Informationen granskades: 2014-04-16