fridlysta mindre vattensalamandern-Anna Wenngren.jpg

Ormar och ödlor

En lång tid har gått sedan reptilerna härskade på Jorden. Dagens reptiler är betydligt mindre och i Sverige är det överhuvudtaget sällan vi stöter på dem. Likafullt fascineras vi- och blir ibland rädda för dessa små ormar och ödlor. I Skellefteå kommun finns huggorm, skogsödla och kopparorm.

Huggormen finns över hela Sverige och är också världens nordligaste ormart. Den är rätt vanlig i Skellefteå kommun och känns lätt igen på det mörka sicksackbandet på ryggen och det breda platta huvudet. Färgen går i grå, bruna och svarta nyanser. I norra Sverige finner man de största huggormarna och de längsta individerna kan här nå en längd av 90 cm.

Huggormen är en skygg varelse som vistas det mesta av sin sommartid gömd under ris och bråte i skydd från andra rovdjur. Ofta finner man dem i närhet av vatten, intill åkerdiken och liknande platser där de har nära till de sorkar och möss den lever av. Vintertid ligger ormarna, ofta tillsammans, på frostfritt djup i naturliga håligheter i marken. På södersluttning intill dessa platser kan man under vackra vårdagar ibland se dem solande i vårsolens värmande glans.

Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Innan man närmar sig en orm kan det vara värt att veta att den kan bita människor ifall den känner sig hotad. Ett bett gör oftast ont och kan ibland leda till allvarligare komplikationer. Giftinformationscentralen rekommenderar att man ska ta kontakt med sjukvården ifall man har blivit biten.

Kopparormen är ganska vanlig i södra- och mellersta Sverige men ovanlig i Norrland. Trots allt händer det att den ses i kommunen. Trots namnet är den en ödla. Den kallas också för kopparödla och ormslå. Den saknar ödlans normala fram- och bakben. Kroppen är metalliskt glänsande med brunaktig ovansida och svart-blåaktig undersida. Kroppslängden kan uppgå till 40 cm. 

Kopparormen lever gömd bland buskar, i mossa, bland nedfallna torra löv, under stenar och på andra liknande platser. De äter framför allt sniglar och daggmaskar. På senhösten borrar den ned sig i jorden och ligger där i dvala under vintern. Kopparormen är helt ofarlig, men på grund av dess yttre likhet med en orm finns det de som tror att den är giftig.

Skogsödlan är rätt vanlig i Skellefteå kommun och finns på de flesta platser i skogs- och jordbrukslandskapet men oftast i fuktig miljö eller tät vegetation. Trots att den är vanlig är det sällan man ser den. Den springer snabbt på sina fyra ben och ett kort prasslande i riset är ofta det enda man hinner uppfatta. Skogsödlan kan bli upp till ca 15 cm lång och födan består av små djur som insekter och andra ryggradslösa djur. Under vintern ligger den i dvala. De som försöker fånga en skogsödla kan ofta förvånat stå där med en sprattlande svans i handen. Skogsödlan kan nämligen ”kasta av” en bit av svansen för att förvilla angripare och själv hinna sätta sig i säkerhet. En ny svans -om än mindre än den första- växer sedan ut igen.
Vare sig skogsödla, kopparorm eller huggorm får man dock fånga. Alla är de fridlysta. Trots att vi sällan ser dem finns de här. De är experter på att gömma sig och gör det den mesta tiden. Men är man uppmärksam och har tur så kan man få en glimt av våra av urtida reptilers små norrländska ättlingar. 

Ansvarig nämnd: Kommunstyrelsen
Informationen granskades: 2014-04-16
Sida

Våra vilda djur

Allt eftersom Inlandsisen smälte bort för 8 000 år sedan kom våra nuvarande vilda djur hit via land, vatten och luft. I Skellefteå kommun finns ett ri...