15.06 2019 - 01.09 2019
LAP-SEE LAM - HORIZONTAL LANDSCAPE, VERTICAL GHOST

Lap-See Lam lånar ofta antropologens arbetssätt som konstnärlig metod i sitt utforskande kring minne, historia och kulturell förskjutning. I hennes soloutställning på Skellefteå Konsthall är verken som visas bärare av dolda historier och framtidsberättelser som luckrar upp gränserna mellan fiktion och verklighet, dåtid och framtid. Här har spökgestalten fått en framträdande roll, både som karaktär och metafor, ibland synlig och ibland skymd genom hela utställningen.

I videoverket Mother´s Tounge (2018), ett verk av Lap-See Lam och filmregissören Wingyee Wu, tas betraktaren med på en delvis spekulativ tidsresa genom den svenska kinakrogens historia. Verket innefattar ett stycke nutidshistoria och samtidigt en uppdiktad berättelse där tre generationer kvinnors monologer rör liv i exil, språk och identitet i kapitlen dåtid (1978), nutid (2018) respektive framtid (2058).

Berättelsen guidas av restaurangens egen röst. I de olika videosegmenten agerar 3D-modeller av kinakrogar fond till berättelser som på något sätt är kopplade till platsens olika arkitektoniska rum. De avskalade 3D- skannade miljöerna av kök och matsalar bildar horisontella landskap och människor i dem blir vertikala spöken, som illustrerar fragment av lagrad tid och transformation. Verket ger många ingångar varav en är den inbillade föreställningen om närhet till den kinesiska kulturen som kinakrogen kan väntas generera.

Lap-See Lam har med sitt verk Beyond Between (2018) rekonstruerat objekt från en snart svunnen svensk kinakrogsmiljö. Valet att framställa objektet som en museal antik artefakt blir övertygande i läsningen som ett minnesvärt föremål. Verket Beyond Between är utfört i 3D – utfräsning med en konstruktion som är hämtad från ett tak i pagoda-stil oftast förekommande på tempel men i Sverige mest som ett innertak i kinarestaurangmiljö. Utlyft som en artefakt uppstår nya tolkningar om vad som blir värt att minnas.

The Ghost (2018) Gestalten av ett spöke har alltid varit närvarande i Lap-See Lam arbeten, spöket dök upp första gången i hennes skannade miljöer som en digital störning, bug eller ett fragment och har sedan dess vuxit fram gradvis som ett objekt eller en karaktär. Det ogripbara av en plats och ett rum, hur enskilda minnen och historia präglar den med sin närvaro och frånvaro ser Lap-See Lam spöket som en metafor för det osynliga och det frånvarande. Spöket får symbolisera människors rädsla för det okända och det främmande men också vara en tidsresenär mellan synliga och osynliga rum. Det kan betyda de sätt på vilket minne och historia dröjer sig kvar inom det levande närvarande.

Lap-See Lam föddes 1990 i Stockholm och är utbildad åren 2013- 2016 vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. År 2017 fick Lap-See Lam motta Maria Bonnier Dahlins stipendium.

Affisch - LAP-SEE LAM "Horizontal landscape, vertical ghost" , 553.9 kB.

19.02.24 - 19.05.12
CARIN ELLBERG - SJÄLVPORTRÄTT

Konstnären Carin Ellberg (f 1959) utgår ofta från sin närmiljö i sina arbeten, där hon observerar föremål och ting som omger henne. Föremålen kan vara avbildade i en serie teckningar, målningar eller installationer och bli visualiserade i form av ett tanketorn, framväxt ur ett kvinnohuvud eller presenterade som frilagda modeller, stilleben, där perspektiv och skala är skilda från verkligheten.

Det senaste decenniet har föremålen fått mindre betydelse och lämnat plats för naturens livskraft och former där konstnärens utforskande handlar mer om en existentiell och inre resa.

En central del av Carin Ellbergs konstnärskap är själviakttagelserna. Redan 1985 inledde hon den serie av självporträtt, som idag överstiger 670 målningar, daterade och numrerade, där format och kroppsutsnitt är identiska. Bilderna återspeglar en målande konstnärs studium av sitt eget ansikte som är under ständig transformering utifrån dagsform, makeup, håruppsättning osv. En arbetsinsats som verkar gjord när andan faller på men den följer en viss rutin som konstnären ställt gällande arbetstid utan avbrott, storlek och halvkroppsporträtt.

Till skillnad från konsthistoriens tradition att vilja skapa en bestående avbild för eftervärlden handlar denna porträttserie om något annat, att i dagbokens form beskriva sin egen spegelbild/självbild. Trots att det löper trettio år mellan vissa porträtt avslöjar de inte i någon högre utsträckning tidens gång eller konstnärens känslor utan istället fyller porträttserien ett varande och preciserar ett måleri.

Carin Ellberg är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (1984-1989) och anammade tidigt nya medier, arbetssätt och val av materialkombinationer. På 80-talet arbetade hon tillsammans med konstnärerna Katarina Lindgren och Eva-Maria Ern, vilket resulterade i videoverket ”Köket” och performativa inslag som utgick från att göra undersökningar av den stereotypa bilden av hemmet, kvinnan och familjen.

Under 90-talet gjorde Ellberg på Arbetets museum verket ”En socialarbetares minne” som är ett av de första exemplen i Sverige där konstnären lånar etnologens arbetssätt som metod. Vid sidan av sitt måleri har hon under 1990-talet också utmärkt sig för sina installationer av återbrukade material som nylonstrumpor och leksaker. Carin Ellbergs arbeten har under 2000-talet kommit att handla mer om ett inre och yttre landskap, där teckningar och skulpturer bildar en helhet och öppnar för många filosofiska tolkningar och associationer med naturens mönster som en central utgångspunkt. Carin Ellberg har haft ett stort antal utställningar både i Sverige och internationellt och gjort offentliga uppdrag bland annat verket Det femte elementet i Gävle (2001) som skapat stort intresse.

Affisch - Carin Ellberg "Självporträtt" , 143.6 kB.

30.09 2018 - 20.01 2019
OWE GUSTAFSON - RETROSPEKTIV

I utställningen Owe Gustafson-retrospektiv möter vi bredden och djupet i en av våra mest uppskattade tecknares konstnärskap. Verken som visas representerar nästan ett halvt sekel och presenterar Owe Gustafsons särpräglade uttryck omsatt i en mångfald av tekniker och material. Utställningen är producerad av Tomelilla Konsthall i samarbete med Owe Gustafson.

Owe Gustafson lever för att teckna. Att teckna är ett sätt att reflektera över sig själv och sin omvärld. Med enkelhet och underfundighet har han skapat en bildvärld som är lika gångbar som igenkänningsbar för olika generationer.

Genom att här och var referera till konsthistorien och placera symboler och detaljer ur populärkulturens sammanhang i en ny kontext, väcker hans bilder frågor och nyfikenhet hos betraktaren. Han har anammat minimalistiska principer och kanske är det just i de sparsamma detaljerna, i de klara färgfälten, i frånvaron av definierat djup som bildernas slagkraft finns.

Hans bilder vägrar i många fall att enkelt låta sig inordnas eller förklaras. I en och samma bild får många budskap plats. Owe Gustafson skyr inga teman och det är med humorn som vapen han attackerar det mest självklara.

Owe Gustafson föddes 1940 i Eskilstuna. I tidiga tonåren tecknade han illustrationer för dagspressen och bekantade sig med grafikens möjligheter. Mellan åren 1959 till 1964 studerade han Reklam och Bokhantverk vid Konstfack. Ambitionen var att bli bokillustratör men examensarbetet blev en animerad film. Allt sedan dess har Owe Gustafson verkat inom en rad skilda discipliner där hans enkla men slagkraftiga och ofta humoristiska formspråk har kommit till uttryck i teckningar, illustrationer, måleri, grafik, grafisk formgivning, animation, skulptur, offentlig konst och böcker.

Under 1970-talet drev han tillsammans med sin hustru Galleri Galleriet med placering i Gamla Stan i Stockholm. Galleriet presenterade under en lång rad av år uppmärksammade utställningar och events av happening karaktär, där kreatörer med olika bakgrund bjöds in för att skapa konst utifrån givna formkrav eller teman. Galleriets verksamhet ifrågasatte rådande konventioner om vad konst är, vem som är konstnär och suddade ut gränsen mellan kultur och populärkultur. På så vis uppvisade Galleriets verksamhet ett tydlig släktskap med dadaism och fluxusrörelsen, samtidigt som många av inslagen var helt nyskapande på den svenska konstscenen.
Det är också under 70-talet som Owe Gustafson skapade sitt kanske mest kända verk, nämligen animationerna till det kultförklarade barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter. Dessa animationer tillförskansade Owe Gustafson en självklar plats i den svenska barnkulturens historia.

Böcker har alltid legat Owe Gustafson nära hjärtat. Då yrket bokillustratör mer eller mindre försvann under hans tid vid Konstfack förstod Owe Gustafson att hans möjlighet att illustrera böcker var beroende av att han själv ägnade sig åt författande. 1990 gav han ut sin första bok och det har blivit ett tiotal sedan dess. I hans böcker får ordet rätta sig efter bilden och hans texter är lika effektiva och mångbottnade som hans teckningar.

Parallellt med det fria konstskapandet har Owe Gustafson frekvent anlitats som illustratör och har under mer än 30 år varit knuten till Dagens Nyheter. Han är även grafisk formgivare och har ett stort antal skivomslag och affischer på sin meritlista.

Affisch - Owe Gustafson "Tänk om jag hade en snabel" , 1.4 MB.

09.06 2018 - 26.08 2018
BOTHNIASALONG 2018

Bothiasalongen är ett samarbete mellan Skellefteå Konsthall, Västerbottens museum, Norrbottens museum och konsthallen i Luleå. Syftet är att genom samverkan mellan länen skapa fyra intressanta utställningar som fokuserar på konstnärskap i de nordliga regionerna.

Deltagare i Bothniasalongen i Skellefteå:
Viktor Mattsson, Ulf B Jonsson, Stefan Levi Andersson, Staffan Westerlund, Maria Winbjörk, Malin Wikström, Maj Britt Niklasson, Lotta Lampa, Lars Jonsson, Kim Stenlund, Kerstin Lindström, Johannes Bergström, Jan Anders Jatte Eriksson, Isa Öhman, Hanna Holmgren, Eva Kitok, Elina Nilsson, Anna Weglin, Anna-Lena Berglund, Susan N. Sondell, André Fischer, Anders Granberg och Alexandra Backlund.

Konstsalongen är, och har under lång tid varit, en neutral plattform för det svenska konstlivet. Salongen som konstföreteelse har en demokratisk och betydelsefull funktion där alla, etablerade såväl som nybörjare , ges möjlighet att delta i den offentliga dialog som konstlivet bidrar till. Konstsalongen är också ett spännande komplement till den ordinarie utställningsverksamheten eftersom den öppnar upp för spontana och oväntade möten. Dessutom blir det i en salong synligt att samtidskonsten rymmer en rik bredd av uttryck och att den trots sin mångfald ofta visar en riktning om tiden vi befinner oss i.

Till den jurybedömda konstsalongen har två jurygrupper, en för Norrbotten och en för Västerbotten gjort urvalet. För Västerbottens räkning har chefen för Uppsala Konstmuseum Daniel Werkmäster, chefen för Bror Hjorts konstmuseum Tomas Järliden och konstnär Jacob Dahlgren valt ut och självständigt fördelat antagna bidrag mellan vardera läns två utställningsplatser.

11.02 2018 - 06.05 2018
JACOB DAHLGREN - Abstract space

I utställningen ”abstract space” visas ett urval från Jacob Dahlgrens lekfulla bildvärld där han använder sig av abstrakta detaljer från vår omgivning och konstruerar nya verk av vardagliga föremål i klara färger, ofta kombinerade i ränder, rutor och grafiska mönster. Typiskt för Jacob Dahlgren är hans sätt att organisera mängder av material vilket leder tanken till konkretisternas experimenterande mellan form, färg, rörelse och rytm.

I Jacob Dahlgrens konstnärskap spelar precis som för konkretisterna också de industriella formerna och materialen en central roll då han använder redan existerande, massproducerade föremål i sitt arbete ex kaffemuggar, yoghurtförpackningar, piltavlor, blyertspennor, klädgalgar eller badrumsvågar.

Oavsett om det handlar om kaffemuggar av plast eller blyertspennor är inget för alldagligt eller för invecklat för att inte rymmas i hans estetiska universum. Ur ett konstvetenskapligt perspektiv finns även en koppling mellan Jacobs Dahlgrens konstnärskap och minimalismen där det centrala för konstnärerna var att undersöka förhållandet mellan kropp och objekt.

Förutom att Jacob Dahlgren själv sedan sjutton år tillbaka är en bärare av konst då han dagligen använder T-tröjor som är tvärrandiga, är det lika viktigt för honom att besökaren bjuds in och blir en del av hans verk. I tröjprojektet ” Peinture Abstraite” är han det levande konstverket men andra bjuds in att göra urvalet, curera vilka tröjor som ska bäras. Flera av Jacob Dahlgrens arbeten exempelvis hans badrumsvågar ”Heaven is a Place on Earth”, aktiverar gränsen mellan konstverk som objekt och konstverket som händelse och involverar publiken både i tillkomstprocess och utförande. Vissa av hans konstprojekt har tagit formen av demonstrationer eller parader i stadsrummet men där plakatens politiska slogans ersatts av abstrakta målningar. Ett liknande projekt där deltagarna är medskaparare och blir del av ett större sammanhang kommer också att realiseras i Skellefteå under utställningsperioden och SM-veckan.

Affisch - Jacob Dahlgren, Abstract Space , 1.4 MB.

16.09 2017 - 19.11 2017
HELENE SCHMITZ - Transitions.

Hösten 2017 har Skellefteå Konsthall glädjen att visa en av Sveriges främsta konstfotografer Helene Schmitz (Stockholm) utställning Transitions.
Helene Schmitz bildvärld är både drabbande och angelägen där relationen mellan naturens krafter och människans fåfänga att inte underordna sig står i centrum. Med träffsäker skärpa fångar hon på ett dramatiskt sätt kombinationen av det paradoxalt vackra och det tvetydigt förgängliga. Det ofrånkomliga gör sig gällande, naturens seger över människans kamp om tid och rum.

I utställningen Transitions har ett urval gjorts från tre av hennes fotoserier. The Forest illustrerar naturens återhämtning efter en naturkatastrof, den stora skogsbranden i Västmanland 2014. I serien Earthworks har naturen, sand och atlantiska vindar, återtagit den plats som byggts upp för diamantutvinning i Namibia, en gruvdrift under tysk koloni som sedermera övergavs under 1950-talet. Sunken Gardens är en bildserie från Surinams regnskogar i Sydamerika. I Daniel Rolanders fotspår (Linnés lärjunge) besöker Helene Schmitz en fjärilsfarm, där ägaren gör maktlösa försök att tämja naturen.

I utställningen Transitions visas ett löpande tillstånd av skiftningar och övergångar. Det vi människor upplever som tid.

Affisch - Helene Schmitz , 3.3 MB.

11.06 2017 - 03.09 2017
NORRLAND – en utställning om halva Sverige

Magdalena Nordin (AC ) Jonas Kjellgren (X) Sven Teglund (BD) Anders Sunna (BD) Erik Mikael Gudrunsson (Y) Johannes Samuelsson & Anton Ciurar (AC & AC/Rumänien) Katarina Pirak Sikku (BD) Sara Helena Gedda (Z).

Utställningen har tagits fram av Luleå Konsthall där medverkande konstnärer representerar något av de fem län och nio landskap som Norrland utgörs av. Syftet med utställningen är att lyfta Norrland och de frågeställningar som ligger i tiden samt sätta igång tankar hos betraktaren, dels om konsten dels om villkoren och politiken.

Trots att Norrland utgör närmare 60 procent av Sveriges landmassa ägnas inte mycket medial tid åt denna landsdel. Schablonbilden av Norrland och norrlänningen gör sig mer gällande än den mångfacetterade verkligheten. Syftet med utställningen är framför allt att visa fler bilder av Norrland, vem som är och kan vara norrlänning. Den gemensamma tråden för de deltagande konstnärerna är att alla på olika sätt arbetar med identitet och förskjutningar och intresserar sig för sin egen och andras historia och samtid. Konstprojekten i utställningen visar på personligt engagemang och exempelvis berörs teman som integration och jämställdhet.

Affisch - Norrland , 3.2 MB.

05.03 2017 - 28.05 2017
AKAY & KP - Public Private

Skellefteå Konsthall inleder det nya året med att lyfta fram Sveriges centralgestalter inom gatukonst, Akay och KP och deras utställning Public Private.

Både Akay och Kp har ett förflutet i graffitin men började i mitten på 90-talet att experimentera med nya metoder att använda det offentliga rummet som en arena för sina projekt. I Stockholm finns fortfarande spår av deras tidiga tillägg i staden i form av affischer, klistermärken, installationer och graffiti. Klisterpeter blev tidigt känd för sina rådjursklistermärken och kamouflerade fågelholkar och Akay för sina affischer som gjorde reklam för den påhittade ideologin Akayism.
Interaktiva verk
År 2003 började de på allvar att jobba tillsammans med mer interaktiva verk. Typiskt för Akay och Kp är att de intresserar sig för stadens mellanrum som de aktiverar och ger en ny mening. Exempel på detta är deras verk Traffic Island, en röd ministuga på en bortglömd klippa mellan infartslederna till Stockholm eller gungorna som tillverkades av stadens bråte vilka hänger under broar, från trafikskyltar och i busskurer. Badmintonbanan på taket till ett parkeringshus kan också nämnas. Det inspirerande med deras arbeten är att de synliggör det bortglömda på ett lekfullt sätt och väcker frågor om deltagande och om vad konst kan vara.
Idag arbetar de ofta tillsammans med platsspecifika installationer, filmer och bilder i övergivna kontors hus i Stockholmsområdet.

Affisch - Public Private , 15.1 MB.

30.10 2016 - 22.01 2017
CECILIA PARSBERG - Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?

I Skellefteå, liksom på alla andra orter i Sverige sitter det numera tiggande EU-medborgare utanför de flesta affärer och köpcenter. Deras närvaro påminner oss om vilka problem det europeiska välfärdsbygget står inför. Det offentliga samtalet om fattigdomen, ojämlikheten och rasismen i Europa har på allvar börjat ta fart – vilken värld vill vi ha och hur ska vi leva tillsammans? Detta samtal vill vi föra upp på agendan även här i Skellefteå genom att bjuda in konstnären Cecilia Parsberg till Skellefteå Konsthall.
Yttrandefrihet och demokrati, makt och sociala strukturer är frågor som konsekvent engagerat konstnären Cecilia Parsberg. I november avlägger hon konstnärlig doktorsexamen i Fri konst vid Konstnärliga fakulteten, Lunds universitet för projektet: Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? En undersökning av tiggandets och givandets bilder 2011 till 2016. Fem av de gestaltningar som ingår i avhandlingen visar Skellefteå Konsthall.

Affisch - Cecilia Parsberg , 2.6 MB.

12.06 2016 - 04.09 2016
ANNA ODELL - Okänd kvinna 2009-349701

Få konstnärer i nutid har blivit så uppmärksammade, förtalade och missförstådda som Anna Odell, som med sitt konstprojekt ”Okänd kvinna 2009-349701” gör en bred och berättande gestaltning av den psykiatriska tvångsvårdens slutna värld. Nu visar Skellefteå Konsthall hela den omfattande utställningen, med filmer, objekt, ljudupptagningar och bilder. Från Liljeholmsbron till rättegång och uppföljning. En mäktig dokumentation som med sin integritet och klokhet belyser utsattheten hos en psykotisk person gentemot polis, läkare och vårdapparat.

Affisch - Anna Odell , 5.5 MB.


01.11 2015 – 06.03 2016
LEDTRÅDAR – CARL JOHAN DE GEER

Det är med stor glädje som Skellefteå Konsthall under hösten 2015 och våren 2016 har möjligheten att visa Färgfabrikens retrospektiva utställning Ledtrådar med en av Sveriges mest aktuella och uppskattade konstnärer - Carl-Johan De Geer.

I utställningen ”Ledtrådar” visas verk från ett femtio års långt konstnärskap som fritt rört sig mellan olika genrer som film, fotografi, textil, måleri, litteratur, grafik och scenografi. Carl Johan De Geer har sedan sin debut i början av 1950-talet gått sin egen väg och med olika uttrycksmedel har han konsekvent studerat sin samtid. Med humor och allvar skapar De Geer sin bildvärld med perspektivförskjutande referenser till såväl populärkulturens hötorgskonst och kioskdeckare, som prins Eugens konstnärskap. Carl Johan De Geers förmåga att röra sig obehindrat mellan olika konstyttringar har tilltalat och inspirerat en yngre generations konstnärer. Hans egensinniga stil har i decennier kännetecknats av knivskarpa detaljer, lustfyllda rörelser, humor och uppriktigt allvar. I utställningen ”Ledtrådar” vägleds besökaren in i arbetet mellan arbetsglädje och dystopi; en särskild plats där ledtrådarna till konstnärens föreställningsvärld pusslas samman och bildar en helhet.

Affisch - Carl Johan De Geer , 2 MB.

30.5-30.8 2015
SKELLEFTEÅ GOLD TOWN REVISITED

FA+ består av konstnärerna Ingrid Falk och Gustavo Aguerre som sedan 1980-talet arbetat tillsammans med olika konstprojekt. Deras konst vittnar om ett starkt samhällsengagemang, ett ständigt gränsöverskridande och en övertygelse om konstens giltighet utanför vedertagna väggar och normer. FA+ var bland de första i Sverige att arbeta idébaserat och platsspecifikt. Tillägget + står för det kollektiva arbetet, vilket också är något av konstduons signum, att inkludera andra, både konstnärer och allmänheten, i sitt skapande. Skellefteå Konsthall kommer under sommaren att visa ett urval av FA+ verk, från det aktuella verket Schengen Tours’ fiktiva resebyrå/containercharter till Sara Lidmancitaten i Umeå.

Konstnärerna kommer att skapa nya verk specifika för staden och dess historia. Skellefteå Gold Town Revisited bygger vidare på ett tidigare verk där oväntade element längs en gata i Havanna förgylldes. I samband med utställningen på Skellefteå Konsthall kommer konstnärerna att arbeta tillsammans med ortens gymnasieelever i stadsrummet och använda sig av förgyllning samt litterära citat av Sara Lidman.